Bella And Edward L♥VE

"Hahahah! Bit mig då!", skrockade han, helt oförstående av vad en vampyr kunde göra med honom.
Både jag, Renesmee och Jacob stelnade till i soffan. Jag satt som en staty och stirrade tomt framför mig utan att andas. Renesmee kunde inte hålla andan så länge, men även hon satt nästan helt stilla. Jacob - som var varulv - kunde inte sitta helt stilla och  hålla andan i hela sitt liv, som jag kunde. Men jag kände hur hans muskulösa armar spändes.
Vi alla tre hoppade till när Charlie helt plötsligt började skratta igen.
"Du skulle se din min, Bella!", skrockade han vidare. Jag rynkade pannan och tittade oförstående på honom.
"Gör inte sådär, mamma!", fnissade Nessie i mitt kalla öra.
"Göra vad?", väste jag tillbaka.
"Jag tror att du bländar honom!", fnissade hon igen.
Jag kastade en snabb blick på Charlie, som ruskade på huvudet som om han ville bli av med något.
"Om Jacob är varulv och Bella är vampyr, vad är du då." sa han och nickade mot min dotter.
"Tja, egentligen är jag halv människa och halv vampyr, men Alice som kan se in i framtiden, kan inte se varulvars framtid, och hon kan inte se min heller. I alla fall inte så tydligt. Så jag har lite varulv i mig också." log hon nöjt och blinkade med ena ögat mot Jacob, som log sitt sneda, varma leende tillbaka.
Men helt plötsligt blev jag och Renesmee lika dystra samma sekund. Jacob och Charlie verkade titta med rynkade ögonbryn på oss.
"Nessie, hur är det?" frågade Jacob bekymrat och försökte titta på hennes ansikte. Men det var helt uttryckslöst.
Jag uppfattade en rörelse och så var Jacob vid mig.
"Bella?" Han lät orolig.
"Edward." viskade jag nästan ohörbart.
"Pappa." viskade Renesmee några sekunder efter.
Jacob tittade oroligt på oss.
"Bella, Renesmee." sa han och tog våra händer. "Charlie, vi kommer nog tillbaka snart igen." mumlade han.
När vi var ute ruskade han om oss. "Mår ni bra?" frågade han oroligt.
Jag och Renesmee vaknade ur vår dvala.
"Jag ska till Volterra." sa jag tonlöst.

Min hand darrade när den tryckte försiktigt på den lilla plingklockan. Jag hörde hans svagt dunsande steg komma traskande mot dörren. Handtaget trycktes ner och jag klistrade på ett leende på mina röda läppar.
"Bella?", frågade han och fick en rynka mellan ögonbrynen. Hans blick vandrade vidare till Jacob. "Nämen, hej Jacob." sa han lika förvånat och lät blicken glida mot Renesmee. "Renesmee, vad stor du har blivit." berömde han med en gest mot hennes kropp. Jag förstod att han inte gjorde som alla morföräldrar som alltid, varje gång barnbarnet hälsade på, berömde dem om hur stora de hade blivit. Renesmee hade vuxit. Rejält också. Hon log välkomnande.
"Du var inte så liten längre.", konstaterade han.
"Jag har vuxit till mig de senaste åren.", log hon nöjt.
"Jag ser det. Hur många år är du nu? Om jag minns rätt borde du vara åtta."
"Ja, du hade rätt jag är åtta år."
"Du är väldigt lång för att vara åtta år."
"Ja, folk brukar säga det."
"Kom in, fryser ni inte där ute?"
Jacob log ett snett leende mot Charlie. Det var mitt Jacob leende.
"Åh, ja. Du kanske inte fryser då, men ni andra?"
Renesmee tittade med en menande blick på mig och jag förstod vad hon menade. Jag nickade kort mot henne.
"Nej, Charlie, vi fryser faktiskt inte alls. Men tack ändå. Vi kan ändå gå in och prata.", tillade jag snabbt.
"Okej, stig in." sa han lite misstänksamt.
Nessie gick in först. På vägen kramade hon om min pappa i en snabb kram. Jacob log vänligt och roat mot Charlie medan han promenerade efter henne. Sist gick jag in och kramade också jag om honom.
Jag, Nessie och Jacob satte oss inträngda i soffan medan Charlie satte sig i fotöljen.
"Vill ni ha något att äta eller nåt?", frågade han.
"Visst." sa Jake och Nessie samtidigt och skrattade. Det märkte Charlie.
"Hur är det med er?", frågade han misstänksamt.
"Inget särskilt." sa Jacob.
"Vi ska bara gifta oss om ungefär en månad." berättade Renesmee och log.
"Okej. Grattis i förskott! Jag är väl också bjuden förresten?"
"Klart att du är.", sa Jacob och himlade med ögonen.
"Men ni ville väl ha något att äta?"
"Det behövs inte Charlie." sa Jacob snabbt till min lättnad. Vi måste ju komma till saken någon gång.
"Och förresten, Bella?", frågade han med en rynkad panna när han vände blicken mot mig. "Hur är det med Dr. Carlisle? Han har inte varit på sjukhuset på sistone."
Jag rynkade pannan. "Jag vet inte vart någon i min flock är just nu.
"Flock?", undrade han ännu misstänksammare än förut.
"Vi har något vi måste berätta för dig Charlie." sa jag med min något ostadiga röst.
Han höjde ena ögonbrynet.
"Jag... och familjen... Cullen... är... inte... normala...", stammade jag fram.
"Jag har börjat märka det." muttrade han tyst.
Jag kunde bara inte säga att vi var vampyrer. Det kändes orimligt.
"Charlie? Minns du att Jacob är... varulv?", undrade jag.
"Klart jag gör."
"Det är faktiskt inte så klart.", påpekade jag honom.
"Är du också... någon... myt?"
"Rätt."
"Vad är ni, då?", undrade han.
"Vill du verkligen veta?" undrade jag misstänksamt.
"Bara jag inte får för mycket information.", sa han lungt.
"Jag och min familj är... vam... pyr... er.", stammade jag skärrad över att jag sa det.
"Vampyrer?"

Hur gammal är du?Berätta!Tanya, är du lika gammal som oss, läs info om oss!!!!!New Moon äger!!!!

Igår såg vi Eclipse!Den är väl bra, ellerhur!?

 Snygg bild!

Manus
 

Alice: Du är en vampyr!
Jasper: Det är du också.
Alice: Är jag!
Alice: Hur gick det till?

     James Twilight

 Ser ni vem Jacob är?Sam är nog enklast att känna igen.Kommentera<3<3<3<3<3<3<3<3

 Robert Pattinsson som Edward!

   Här är en Eclipse bild av Bella Swan!

Jag stirrade bort mot den tomma väggen.Jag lutade mig lite framåt för att inte se något mer.Det ända jag ville se var den gigantiska, långa och snygga väggen av ljust guld.En guldig lite speciell färg för deras kungliga boende.Det var bara ett tillfälligt boende, men väldigt välskapt.Ingen visste vad de bortskämda enstöringarna var. Edward hörde till dem.Jag och min familj med.Renesme, även fast hon inte var vampyr var hon ju med.
  En tår rann nerför min kind och försvann lika snabbt.Jag trykte mig fast vid Edwards hårda bröstkorg.Jag kramade om hans arm hårt, så att en människa skulle ha brytit armen.Brytit varje litet ben i sin sköra arm.Jag visste inte hur det varit att ha en människa till kärlek.Men det gjorde Edward.Jag kände inte lika som förrut, nej, det gjorde jag inte.Jag var vampyr nu ju.Men jag gillade honom fortfarande lika mycket och kände honom lika, nej bättre, än förrut.Han var en välskapt varelse, vacker och snabb.Stark och försiktig.Vetande och känslosam men ändå så mänsklig.Jag kände mitt hjärta falla ur munnen.Jag behövde inte ett stilla hjärta så det spelade ju ingen roll.Om jag hade kunnat se mitt hjärta ligga där på golvet, sett min innre skönhet.Det som en gång hållit mig vid liv.Jag föreställde mig ett hjärta, tomt och ensamt.Utan blod och känsla.Utan en vetande själ. Jag låtsades stoppa in mitt hjärta i munnen.Svälja det och lyssna på det.Den rytmiska rörelsen i ett människo hjärta.Musik i mina öron."Gråt inte Bella" sa Edward och torkade en tår från min bleka kind.Jag drog över mitt ansikte och kände alla fördjupningar.En brinnande lukt trängde sig in i min hud.Den genomforskade mig och jag forskade om den.Det var Quil.Lite av den var Seth, men mest Quil.Nu kom Sam, sedan Leah.Då kom en välbekant men hemsk lukt.Blodet av Jacob som flöt iväg och blev en flygande ström.En ström som led in i min kropp.Genom näsan och ut genom min mun.Som om jag inte kunde prata.Jacobs blod som rann ur mig, hjärtats produktion.En välskapt signal.Signal, hm, de signalerade till oss!

Hej! Jag är skit glad! Igår kom Eclipse ut och jag hade beställt den. Jag och den andra som skriver på bloggen såg Eclipse! Den ägde ut!!!!