Kapitel 8 Välskapt
Jag stirrade bort mot den tomma väggen.Jag lutade mig lite framåt för att inte se något mer.Det ända jag ville se var den gigantiska, långa och snygga väggen av ljust guld.En guldig lite speciell färg för deras kungliga boende.Det var bara ett tillfälligt boende, men väldigt välskapt.Ingen visste vad de bortskämda enstöringarna var. Edward hörde till dem.Jag och min familj med.Renesme, även fast hon inte var vampyr var hon ju med.
En tår rann nerför min kind och försvann lika snabbt.Jag trykte mig fast vid Edwards hårda bröstkorg.Jag kramade om hans arm hårt, så att en människa skulle ha brytit armen.Brytit varje litet ben i sin sköra arm.Jag visste inte hur det varit att ha en människa till kärlek.Men det gjorde Edward.Jag kände inte lika som förrut, nej, det gjorde jag inte.Jag var vampyr nu ju.Men jag gillade honom fortfarande lika mycket och kände honom lika, nej bättre, än förrut.Han var en välskapt varelse, vacker och snabb.Stark och försiktig.Vetande och känslosam men ändå så mänsklig.Jag kände mitt hjärta falla ur munnen.Jag behövde inte ett stilla hjärta så det spelade ju ingen roll.Om jag hade kunnat se mitt hjärta ligga där på golvet, sett min innre skönhet.Det som en gång hållit mig vid liv.Jag föreställde mig ett hjärta, tomt och ensamt.Utan blod och känsla.Utan en vetande själ. Jag låtsades stoppa in mitt hjärta i munnen.Svälja det och lyssna på det.Den rytmiska rörelsen i ett människo hjärta.Musik i mina öron."Gråt inte Bella" sa Edward och torkade en tår från min bleka kind.Jag drog över mitt ansikte och kände alla fördjupningar.En brinnande lukt trängde sig in i min hud.Den genomforskade mig och jag forskade om den.Det var Quil.Lite av den var Seth, men mest Quil.Nu kom Sam, sedan Leah.Då kom en välbekant men hemsk lukt.Blodet av Jacob som flöt iväg och blev en flygande ström.En ström som led in i min kropp.Genom näsan och ut genom min mun.Som om jag inte kunde prata.Jacobs blod som rann ur mig, hjärtats produktion.En välskapt signal.Signal, hm, de signalerade till oss!
En tår rann nerför min kind och försvann lika snabbt.Jag trykte mig fast vid Edwards hårda bröstkorg.Jag kramade om hans arm hårt, så att en människa skulle ha brytit armen.Brytit varje litet ben i sin sköra arm.Jag visste inte hur det varit att ha en människa till kärlek.Men det gjorde Edward.Jag kände inte lika som förrut, nej, det gjorde jag inte.Jag var vampyr nu ju.Men jag gillade honom fortfarande lika mycket och kände honom lika, nej bättre, än förrut.Han var en välskapt varelse, vacker och snabb.Stark och försiktig.Vetande och känslosam men ändå så mänsklig.Jag kände mitt hjärta falla ur munnen.Jag behövde inte ett stilla hjärta så det spelade ju ingen roll.Om jag hade kunnat se mitt hjärta ligga där på golvet, sett min innre skönhet.Det som en gång hållit mig vid liv.Jag föreställde mig ett hjärta, tomt och ensamt.Utan blod och känsla.Utan en vetande själ. Jag låtsades stoppa in mitt hjärta i munnen.Svälja det och lyssna på det.Den rytmiska rörelsen i ett människo hjärta.Musik i mina öron."Gråt inte Bella" sa Edward och torkade en tår från min bleka kind.Jag drog över mitt ansikte och kände alla fördjupningar.En brinnande lukt trängde sig in i min hud.Den genomforskade mig och jag forskade om den.Det var Quil.Lite av den var Seth, men mest Quil.Nu kom Sam, sedan Leah.Då kom en välbekant men hemsk lukt.Blodet av Jacob som flöt iväg och blev en flygande ström.En ström som led in i min kropp.Genom näsan och ut genom min mun.Som om jag inte kunde prata.Jacobs blod som rann ur mig, hjärtats produktion.En välskapt signal.Signal, hm, de signalerade till oss!
Kommentarer
Trackback
