Bella And Edward L♥VE

Jag anlände till mitt hus där Jake och Nessie redan var.
"Godmorgon!" vinkade jag till dem där de satt i soffan. De rörde inte en min. "Eller jag menar... Godkväll!" Ingen förändring.
"Åh, kom igen guys! Kan ni inte vara glada eller nåt?!"
"Så du vill att vi ska skratta och vara lyckliga när nåt så fruktansvärt har hänt att det skulle få dig att svimma om vi berättade det. I alla fall om du kunde svimma", sa Renesmee utan någon som helst ton i rösten.
"Berätta!" befallde jag.
"Du skulle nog flippa ur totalt om du fick veta", sa Jacob tyst.
"Men jag måste få veta!"
"Okej, så här är det...", började Renesmee. "På vägen hit kände vi en bekant blodlukt och följde det spåret. Det ledde till Arizona. Och där i skogen hittade vi blod och starka lukter från... ..din... mamma."
"Är Renée DÖD??!!!" utropade jag förskräckt.
"Nej, vi hittade inte hennes kropp."
"Oh, MY,GOD!!!!!! Är hon en vampyr! Hur gammalt var spåret?!"
"Det var typ några timmar gammalt."
"Så ni menar att hennes förvandling har börjat men inte slutat?!"
"Ja."
"Men... kände ni igen vem vampyren var?" undrade jag oroligt.
"Ja, det var Shelly och Steve."
"Vilka är det?"
"Jacob kände igen doften. När ni stred mot de nyfödda hade de flesta Shelly och Steves doft. Sen sa Edward det till honom, alltså att Shelly och Steve var de första i Rileys klan som upptäckte att solen inte skadade vampyrer."
"Jaha", sa jag tyst.
Jag kunde inte tänka klart. Tänk om de tänkte göra Charlie till vampyr också?!
"De har väl inte förvandlat någon mer?" Min röst darrade.
De båda stirrade ner i golvet.
"Åh, nej! Vem?!
De var tysta i några minuter.
"Jessica", sa Jacob och såg upp på mig.
Jag stelnade till. Även fast jag inte brydde mig om Mike, Jessica och dom lika mycket som min familj, blev jag väldigt förskräckt. Jag tyckte ju synd om Jessica, men stackars Mike! Han hade ju iochförsig Ben och Angela, men ändå.
"Vi måste hitta dem!" bestämde jag.
"Vi kan inte än. De andra måste komma först", viskade Nessie.
"Men tar det lång tid?" undrade jag irriterat.
"Jag vet inte, men de borde komma snart."
Just då kom alla in genom dörren. Min dotter förklarade och sedan var ingen kvar i huset. Jag var tvungen att hitta min mamma. Och Jessica. Min mamma hade aldrig sett mig som vampyr, så jag var inte säker på hur hon skulle reagera. Och Jessica... När hon vaknade skulle hon nog minnas Mike, och då var det nästan självklart att hon ville till honom. Direkt.
Medan jag funderade kände jag en doft. Jag var säker på att det var mammas.
"Renées doft! Hitåt!" ropade jag och svände åt höger. De andra följde efter.
Efter någon km såg jag två vampyrer. Shelly och Steve.