Kapitel 10 Fri

När jag, Rosalie, Emmett, Jacob och Renesmee var på väg ut fick ett plötsligt harklande mig att hopp en halvmeter upp i luften. En svag men mjuk duns ekade i salen när mina fötter landade på golvet. Jag vände mig blixtsnabbt om och såg ur ögonvrån att de andra också gjorde det. Det förvånade mig inte.
Jag granskade Carlisle, Esme, Jasper, Alice och till sist Edward. Han nickade mot mig. En liten låga av hopp flammade i hans onyx svarta ögon. Va? Vad nickade han åt? Han kunde ju inte veta att jag, stod och övervägde att töja ut min sköld och rädda min familj.  Eller kunde han? Han nickade igen. Men hu... Jag avbröt mina tankar genom att töja ut min sköld så att den räckte över hela min familj. Jag visste svaret på min fråga. Det hade jag vetat hela den långa dagen idag. Jag hade visst inte tänkt på att jag ansträngde mig på det sätt Zafrina lärde mig för ett par år sedan. När jag tittade upp på Edward såg han tankfull och lite... mystisk ut. Men ändå så var hans nöjdhet påtaglig. Det var bra att han var nöjd med vad hans hustru gjorde. Även om det var riktigt korkat ibland.
Jag konsentrerade mig så att Edward skulle höra mina instruktioner. Kom. Ta med din familj. Sedan springer vi.
Jag vet inte hur han fick hela sin familj att följa efter honom på bara en fjärdedelssekund.
Sedan - när min familj hade kommit fram till mig och de andra - sprang vi.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0