Så länge vi båda andas

"Var inte rädd", mumlade jag. "Vi hör ihop."
Jag överväldigades plötsligt över sanningnen i mina egna ord. Det här ögonblicket var så perfekt, så rätt. Det fanns inga tvivel.
Han lade armarna om mig och höll mig intill sig... Det kändes som om varenda nervtråd i min kropp sprakade och glödde.
"För alltid", instämde han.
Så länge vi båda andas-Breaking Dawn

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0