Kapitel 7 Prövning
Vi var tvugna att hitta på en plan, och det snabbt!Renesme var på väg till döds, eller redan död.Så vi måste hitta på någonting.Jag stirrade rakt ut i tomma intet för att få hjärnan urkopplad från mina utstirrande ögon.Jag koncentrerade mig på vad jag hörde och vilka lukter jag kände.Jag nosade upp vart alla Volturi medlemmar beffan sig, hur nära de var och så.Jag lyssnade vilka röster jag hörde och vad de sa.Jag tog även upp min sköld över hela min familj.Jag kämpade med att nå Renesme men det var väldigt svårt.Men jag gav aldrig upp.Min dotter skulle skyddas även om jag kunde betala mitt liv för det.Hon var min andra livsgnista.Min första var Edward.Edward.Jag skulle behöva mina ögon igen.Jag gled med blicken längs det kala golvet och vidare till soffan.Sedan över alla kuddar och till sist Edward.Jag mötte hans blick.Han hade nog stirrat på mig hela tiden.Jag sögs fast i hans magiska gyllene ögon.De hade en otrolig dragkraft.Jag hade aldrig tänkt på hur mina ögon var. Kanske var det därför alla killar bjöd ut mig redan de första dagarna i Forks Highschool.Nu kunde de bara drömma om det.Mina ögon hade sugkraft.Mina ögon var också milt honungsfärgade och glansigt guldiga.Det var vampyrernas skönhet.Men förr var jag bara en människa.Men jag hade kanske en naturlig skönhet.Min slagna skönhet.Det som gjorde mig speciel.Kanske därför Edward ville ha mig.Han kan ha ljugit.
"Edward" viskade jag.
"Vad är det Bella" det drog i sammet när hans stämmband spelade.
"Vill du ha mig för att jag är..." sa jag behärskat.
"Typ vacker" suckade jag.Mina hjärtesträngar spelades.Renesme, Edward och oro.Mina tre ostämda strängar.De andra tre lät mer, melodiskt.Tre stämda strängar.Kärlek, vinnst och smaken av människo blod.Mina tankar avbröts."Det här är en prövning mot mig Bella.Jag kände att du var speciel.Att du var min.Ditt blod lockade mig så mycket att jag först inte märkte det.Men jag lärde mig självkontroll.Jag insåg vem du var." viskade han till mig. Jag visste att alla hörde men det gjorde ingenting.Deras skarpa hörsel var ändå inget mot min hörsel.
"Så du gillade mig på riktigt" frågade jag."Ja".
"Edward" viskade jag.
"Vad är det Bella" det drog i sammet när hans stämmband spelade.
"Vill du ha mig för att jag är..." sa jag behärskat.
"Typ vacker" suckade jag.Mina hjärtesträngar spelades.Renesme, Edward och oro.Mina tre ostämda strängar.De andra tre lät mer, melodiskt.Tre stämda strängar.Kärlek, vinnst och smaken av människo blod.Mina tankar avbröts."Det här är en prövning mot mig Bella.Jag kände att du var speciel.Att du var min.Ditt blod lockade mig så mycket att jag först inte märkte det.Men jag lärde mig självkontroll.Jag insåg vem du var." viskade han till mig. Jag visste att alla hörde men det gjorde ingenting.Deras skarpa hörsel var ändå inget mot min hörsel.
"Så du gillade mig på riktigt" frågade jag."Ja".
Kommentarer
Trackback
