Bella And Edward L♥VE

Vi vek av till höger, lite längre in i skogen. Strupen brann igen och stängde av sinnena. Jag kunde nästan inte tänka. Jag rusade iväg före min dotter och hennes varulv till en svart puma.
Eldens lågor flammade upp i min hals. Giftet rann ur min mungipa och jag sög in doften av djuret framför.
Med ett smidigt, elegant hopp flög jag på puman och träffade pricksäkert luftstrupen. Ett svagt stön hördes från puman när mina vassa huggtänder skar in i dens hals. Jag sög och svalde, sög och svalde utan att ens tänka på det. Det rena, söta blodet fyllde min kropp.
Puman tog slut alldeles för fort och jag ruskade frustrerat på den livlösa, tömda kroppen.
Jag sög blodet ur en annan gammal puma. Blodet hade inte lika mjuk smak som den andra, men det fick duga. Nu klarade jag mig i några veckor.
Jag doftade mig till Nessie och Jake.
"Gott?" undrade Nessie.
"Mycket", svarade jag.
"Ska vi inte fortsätta?" frågade Jacob som var i mänsklig form igen.
"Jo, nu ska vi till morfar!" tjöt Nessie så säkert hela stan hörde det.
"Hoppa upp!" skrek Nessie med vädjande röst.
"Lägg av!" skrattade han.
Hennes ögon tittade in i hans och han kunde inte motstå det.
"Okej, då!" sa han med spelad besvikelse.
Nessie himlade med ögonen och satte upp honom på hennes rygg.
"Håll i dig."
"Visst, inget mig emot", sa han och tog ett stadigare grepp om henne.
Så rusade vi genom skogen till en bilväg. Vi skyndade oss över övergångsstället i mänsklig takt. När vi var över gick vi i den tråkiga men narurliga, mänskliga takten.
Vi nådde Charlies hus ungefär en halvtimme senare.