Kapitel 4 Varulv,du vet

Nessie satte ner Jacob på den mjuka lena mossan. Mycket försiktigt. Det var inte förrän nu jag la märke till hur blodig han var.
Jag visste varför Kate hade gjort såhär. Hennes syster Irina hade varit ihop med Laurent. Laurent hade jagat mig men varulvarna hade dödat honom. Irina hade blivit rasande och ungefär ett år senare hade hon sett Renesmee. Hon hade trott att Renesmee var ett odödligt barn. Och det stred mot lagen. Hon hade sagt det till Volturi och dem hade bestämt sig för att döda mig och massa andra vampyrer som var våra vittnen. Men när det hade visat sig att Renesmee inte var något odödligt barn hade Caius bränt upp Irina. Kate och Tanya hade blivit rasande och anföll nästan honom. Nu tycker dem att det är varulvarnas fel att deras syster är död.
"Hur är det med honom Nessie?" frågade jag.
"Jag vet inte riktigt... han verkar vara ganska skadad... Men varulvar läker väl fort? eller hur mamma?
"Ja, det tror jag."
"Han sover. Ska vi väcka honom?" frågade Nessie.
" Okej, du vet väl bäst...", muttrade jag.
"Jake,Jake?"
Han öppnade långsamt ögonen och tittade in i Nessies.
"Nessie? Bella?"
"Jacob!" kvittrade min dotter ivrigt och kramade honom.
"Aj!"
"Åh, fårlåt Jake, jag glömde. "Vart har du ont?"
"Överallt, antar jag." sa han och grimaserade.
"Hur fort läker du?" frågade jag och var korkad nog att förstöra den lugna, romantiska stämningen. Han vred sitt gulliga ansikte mot mig och svarade.
"Som det är nu tar det nog till och med 5 dagar. 
"Så snabbt?" frågade Nessie imponerat.
"Varulv, du vet", sa han nöjt.
Jag kramade också snabbt om min bästa vän innan jag backade undan och lät dem prata ifred.
" Åh, Jake. Du vet inte hur viktig du är för mig."
"Jo, jag tror jag vet."
"Säkert?" sa hon och det hördes små svepande tickande ljud blandat med liv. En halvvampyr och en varulv som kysstes.
Jag små fnissade för mig själv när dem roliga ljuden fortsatte.
Ljuden stannade tvärt och dem skrattade oavbrutet. Jag tittade mig omkring, men såg bara mörkgröna granar och tjocka, långa ormbunkar. Sen tittade jag runt på min kropp. Jag såg inget ovanligt, som inte brukade finnas där. Mitt ansikte kanske var konstigt. Jag tog upp den glänsande topas färgade spegeln jag hade i min ficka. Den hade jag fått av Edward. Jag ville ha den färgen på spegeln eftersom hans ögonfärg också var topas färgade.
Jag granskade mitt ansikte noga. I sökan på minsta lilla täcken av rolighet, konstighet eller något annat som fick ungdomarna att skratta för full hals. Min rynkade panna var det ända som var annurlunda. Men jag visste att de skulle försvinna så fort jag lungnade ner mig lite.
Jag var så konsentrerad på mitt ansikte att jag inte märkte när någon slöt sig upp bakom mig. Jag hoppade till när Jacob skrattade igen. Och när jag hoppade till skrattade ju han såklart ännu mer.
"Jake!" skrattade jag lika mycket som han och tog mig för magen. "Mår du redan bra?"
"Varulv,du vet!" skrattade han och dunkade sin knytnäve mot bröstet.
"Ja, jag vet faktiskt!" skrattade jag med honom.
Då dök Nessie upp med sitt kvittrande ljusa skratt.
När vi hade skrattat klart la vi oss i den sköna lite fuktiga mossan. Jake i mitten, Nessie höger om honom. Hon ville nämligen vara hans "högra hand". Och jag vänster om honom.
Vi låg och pratade om lite allt möjligt. Vi kom in på ett samtalsämne jag inte gillade. Min familj. Nessies också. Och snart Jacobs. De skulle antagligen gifta sig snart.
"Du, Jake?"
"Japp."
"Har du sett till vår...eh...familj? "
"Nej,jag undrar faktiskt lite vart de är."
"Morfar?" frågade Nessie med sin klara, ljusa röst.
"Jake, det gör väl inget om vi sticker till Charlie."
"Nej inte alls. Jag vill ändå dit."
"Kom vi sticker!" ropade Nessie när hon redan var en halv kilometer före oss.
Jag tittade på Jacob med menande blick.
"Varulv,du vet", sa jag lite skämtsamt.
"Jag springer bort så får du byta om ifred", kvittrade jag med min klingande röst.
Han bytte till vargform och vi rusade iväg efter Nessie. Vi kunde inte springa lika snabbt som vi brukade eftersom han fortfarande var lite skadad. Vi nådde henne och slöt upp vid hennes sida.

Kommentarer
Postat av: william

bra bäretelse

2010-11-24 @ 20:00:55

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0