Kapitel 4 Snöfall /Bellas synvinkel
Jag funderade på hur det skulle vara om Edward insåg att jag var en idiot.Det var skönt att han inte kunde läsa mina tankar just nu, för det skulle vara för ledsamt om han lämnade mig igen.Då skulle jag behöva sno någons själ.
"Renesme!" hörde jag Alice skrika."Ge dig inte på Jane..." det var allt jag hörde av hennes klingande röst.Sedan efter några minuter stördes mina tankar igen, av en duns.Sedan startade någon en bil.Det var bäst att kolla."Kom till hallen allihopa!" utropade jag.När jag kom ner stod alla redan i hallen och väntade på mig."Vad vill du Bella" sa Esme med en uppriktig röst."Jo, jag hörde någon starta en bil och...".Jag avbröt mig och tittade på Alice stirriga ögon.Det var inte mig hon såg det var mer än så, hon såg en vision.
"Vad såg du Alice" sa Jasper med sin stiligaste mörka ton i rösten.Alice svar dröjde inte länge."Jo, jag såg Renesme.Hon har krashat min gula porsche!".Sorgen gick upp för mig igen.Hon kan inte ha dött om det var en vanlig olycka.Jag lugnade mig lite."Jo, Bella".Jag kunde inte svara på grund av skräck."Renesme, hon kan dö".Jag blev panikslagen."Vi måste skynda oss!" skrek jag."Vart var Renesme?" frågade Edward."Hos Volturi, i deras läger, menar jag.Alec har tillfångatagit henne".Jag sprang och satte mig i Emmets bil, den var säkrast just nu. Paniken övervann rädslan, så skakis var jag.Emmet satte sig i förarsätet och Edward bredvid mig.Resten trängde in sig där det fanns plats.Vi åkte iväg i full fart.Hundrasjuttio km i timmen tror jag det var.Längre fram var vägen avspärrad.Där låg Alice porsche och Jacobs bil.Va, Jacobs bil?Han måste ligga på sjukhus!Jag blev frustrerad.Han var min gamla vän.Men vad gjorde han här?"Åh, min porsche!Titta så den ser ut!" tjöd Alice anklagande."Håll i er" sa Emmet lite lömskt.Vi åkte av vägen, över stenar och sådant.I full fart drog vi iväg, vi rundade avspärrningen. Sedan kom vi in på vägen igen.Jag tappade andan och blev panikslagen tills jag märkte att jag inte behövde andas.Det var lätt att glömma bort.Carlisles röst bröt tystnaden."Då var vi framme"...
"Renesme!" hörde jag Alice skrika."Ge dig inte på Jane..." det var allt jag hörde av hennes klingande röst.Sedan efter några minuter stördes mina tankar igen, av en duns.Sedan startade någon en bil.Det var bäst att kolla."Kom till hallen allihopa!" utropade jag.När jag kom ner stod alla redan i hallen och väntade på mig."Vad vill du Bella" sa Esme med en uppriktig röst."Jo, jag hörde någon starta en bil och...".Jag avbröt mig och tittade på Alice stirriga ögon.Det var inte mig hon såg det var mer än så, hon såg en vision.
"Vad såg du Alice" sa Jasper med sin stiligaste mörka ton i rösten.Alice svar dröjde inte länge."Jo, jag såg Renesme.Hon har krashat min gula porsche!".Sorgen gick upp för mig igen.Hon kan inte ha dött om det var en vanlig olycka.Jag lugnade mig lite."Jo, Bella".Jag kunde inte svara på grund av skräck."Renesme, hon kan dö".Jag blev panikslagen."Vi måste skynda oss!" skrek jag."Vart var Renesme?" frågade Edward."Hos Volturi, i deras läger, menar jag.Alec har tillfångatagit henne".Jag sprang och satte mig i Emmets bil, den var säkrast just nu. Paniken övervann rädslan, så skakis var jag.Emmet satte sig i förarsätet och Edward bredvid mig.Resten trängde in sig där det fanns plats.Vi åkte iväg i full fart.Hundrasjuttio km i timmen tror jag det var.Längre fram var vägen avspärrad.Där låg Alice porsche och Jacobs bil.Va, Jacobs bil?Han måste ligga på sjukhus!Jag blev frustrerad.Han var min gamla vän.Men vad gjorde han här?"Åh, min porsche!Titta så den ser ut!" tjöd Alice anklagande."Håll i er" sa Emmet lite lömskt.Vi åkte av vägen, över stenar och sådant.I full fart drog vi iväg, vi rundade avspärrningen. Sedan kom vi in på vägen igen.Jag tappade andan och blev panikslagen tills jag märkte att jag inte behövde andas.Det var lätt att glömma bort.Carlisles röst bröt tystnaden."Då var vi framme"...
Kommentarer
Trackback
