Bella And Edward L♥VE

Jag och Nessie vandrade i mänsklig takt genom den glödheta savannen som inte påverkade oss alls. Förutom  vår hud som blev täckt av trilioner små kristaller när solen sken på oss. Vi kom till den sydamerikanska kusten och dök i havet. Vi såg lika skarpt under ytan som vi gjorde på land. Underbara fiskar i olika vackra färger simmade omkring i havet. När vi kom simmade alla snabbt iväg till sina små gömställen. På färden under vattnet tog vi fiskar lite då och då för att släcka vår brinnande törst. Vi fick suga det söta blodet ur fiskarna om och om och om igen eftersom fiskarna var så små och bara hade någon liten halv liter blod i sig. Efter några timmar blev det jobbigt att inte andas men det var det värt.
Vi gick iland på en liten sällsynt strand i Miami. Vi följde ett doftspår som luktade lite illa. Varulvar stank faktiskt. Spåret ledde in i en gran bevuxen skog med gröna ormbunkar överallt. Då slog det mig att det var här Nessie blev tillfångatagen. Jag och Nessie fortsatte att följa det långa illaluktande spåret.
Spåret slutade i en grotta. Det var lite konstigt. Men jag och Nessie tvekade inte en sekund utan vi gick in. Nu gick vi otroligt långsamt. Det kändes nästan fånigt. Helt plötsligt kom lukten starkt emot oss och min dumma reflex satte mig i försvars ställning. Varulvar var ju trots allt våra fiender. Okej, inte riktigt allas. Nessie stog lungt bredvid mig och skämdes antagligen.
"Mamma! Ha lite förtroende för dem."
"Förlåt Nessie." Jag rätade på mig och stirrade in i mörkret. Automatiskt började vi gå frammåt, lite snabbare nu. En skön söt doft sipprade mot mig. Blod. Det brann till i strupen och min morning ekade i grottan. Nessie blängde på mig och väste.
"Mamma, uppför dig!" Jag morrade åt henne. "Du stannar här." Det var en befallning. Jag morrade svagt som för att visa att jag lydde, men motvilligt. "Du verkar inte kunna kontrollera dig själv särskilt bra." Sedan gick hon iväg med sina lätta,mjuka steg.
Jag väntade andlöst i några minuter. Jag konsentrerade mig på alla ljud. Då hörde jag Nessie dra efter andan. Jag blev orolig när den söta lukten av blod strömmade emot mig igen. Helt plötsligt kom en ny doft in och blandade sig med den andra.
"Bella!", väste Nessie lite väl högt. Jag sprang snabbt mot hennes doft och såg det uttorkade blodet på golvet. Jag tittade med en frågande blick på Nessie och sedan på blodet igen. Hon nickade mot Jacob som låg på grottgolvet i mänsklig form. Jag fylldes av stor panik som fyllde hela min kropp. Jag tittade mig ursinnigt omkring i sökan på den andra lukten som jag hade känt förut. Min blick stannade vid en smidig vacker gestalt. En vampyr. Fast det hade varit solklart för länge sen. Jag försökte minnas doften. Kate. Det var Kate. Jag glodde på henne med förakt i blicken och en grov och kraftig morrning steg ur min strupe och fyllde hela grottan med muller. Kate växlade sina lite oroliga blickar mellan mig ovh Nessie. Nessie blottade tänderna när Kate tog ett steg närmare Jacob. Vi gick närmare Kate och morrade högt och ljudligt åt henne. Kate vände sig om och flydde. Våra morrningar ekade fortfarande.
Sen vände vi oss snabbt om mot Jacob. Nessie bar snabbt upp honom i sin famn och vi sprang snabbt ut ur den dunkla grottan.